Alltså.....
Denna kille alltså....
Han överraskar mig gång på gång. Jag trodde inte det kunde finnas så genuit SNÄLLA killar. Som bara är genuit snälla utan att förvänta sig något tillbaka.
Alla dom små sakerna han tar förgivet att en man gör. Jag tycker allt sånt är så stort. Bara en sån grej, att när vi är ute och går så tar han min väska ifrån mig och bär den. Fösta gången blev jag helt chockad. Men han säger bara "det är en sån sak man gör bara". Nej du, det är inte en sån sak alla bara gör.
Men samtidigt är jag så rädd typ.. Han är så bra, på alla sätt och vis. Jag är rädd att fukka upp de, gör ngt dumt eller så Jag tar allting jäääävligt försikigt. När han skrev att han tycker om mig, och att göra mig glad gör han glad. Jag blev ju helt handlingsförlamad och kunde inte svara något tillbaka. Egentligen ville jag bara säga tillbaka att jag tyckte om honom också och att jag vill göra han glad.
Kanske att all den kärleken jag gav bort 2018 får jag tillbaka nu 2019. Jag gav bort så mycket av mig själv 2018 till min sons pappa. Jag gav bort hela min själ.... Vårt förhållande krossade mig så mycket. Jag vet inte om jag vågar gå in i ett nytt förhållande. Fast det är skillnad, för nu i efterhand så ser jag alla tecken på vad min sons pappa var i början... Det börja tex med att han skällde på mig för att jag skar en paprika fel.. Jag blev helt förstörd pga det. Det var många småtecken som jag ej såg.. Men med L så är det inte alls så. Gör jag fel skrattar han bara och mobbar mig lite, han trycker inte ner mig. L är allt det min sons pappa ej var.
Jag kommer alltid bryr mig om min sons pappa. Alltid. Oavsett vad. Nu har vi ganska bra kontakt och det är skönt. Det är det jag vill! Hoppas vi kan fortsätta vara vänner.
Peace!