För 12 timmar sedan....

... då kunde jag knappt sova för jag var så nervös inför idag. Jag tänkte jag skulle ta en fin bild där Elton håller upp ultraljudsbilden på hans blivande lillebror/lillasyster. All min oro jag hade haft skulle äntligen försvinna och jag skulle äntligen kunna pusta ut.... 

Men de gick inte så. Så fort hon satte ulttaöjudsmaskinen på min mage så visste jag... jag såg de direkt. Jag visste. Jag sa direkt "lever den ens?" 
Hon sa - jag hittar inget hjärtljud. 

Sen är allting en dimma. Jag blev helt tom inombords. Jaha... vad händer nu?! 
Jag ville åka in och bli av med fostret direkt. Jag känner mig smutsig och äcklig. Jag ville springa ut ifrån rummet; jag ville inte vara där mer. Snälla bara ta ut denna sak ur mig. Jag vill inte gå runt och bära på mitt döda barn.  

Hela dagen har varit upp och ner. Ena stunden tänker jag - ja men vi försöker igen. Vissa har blivit gravida bara en månad efter missfall, de kanske vi också blir: 

Sen ena stunden faller jag bara ut i gråt och vill aldrig genomlida detta igen.  

Alla våra planer bara gick upp i rök på mindre än 2 minuter... 

Jag e tom på ord men så glad för alla som stöttar. 
Jag kommer sova gråtandes ikväll och sen vet jag ej... jag får ta varje dag som den kommer så får vi helt enkelt se om vi försöker igen eller inte. 
Allmänt
0 kommentarer