Elton sjuk.
Det är väl iallafall tur att jag inte har något större hopp om att få typ en blomma eller ett gulligt sms eller ett maraboo choklad. Nej ifall man hade haft sånna förväntningar så hade man ju blivit besviken.
Egentligen så behöver jag inga blommor eller choklad, men ett fint sms hade jag uppskattat väldigt mycket. Jag hade uppskattat ett fint sms mycket mer än en middag eller blommor. Ett sånt sms hade jag kunnat leva på i dagar, läsa de om och om igen. Tänk
dom tjejerna som begär guld och gröna skogar och allt jag begär är ett sött litet sms. Och han tycker att jag är krävande.
Aja, orkar inte bry mig längre. Jag kommer ändå aldrig få mina drömmars man 🙂. Allt jag vill känna mig är speciell, att han verkligen har valt mig och verkligen vill göra mig glad, att ingen annan tjej kan mäta sig upp till mig, att han aldrig vill vara
utan mig.
Men det kommer jag aldrig få, iallafall inte utav Gustaf. Ja jag wainar nu för jag är lite ledsen.
Det är en jobbig känsla. Att känna sig ensam. Nästan alltid. Ja jag har min fina älskade son som betyder mest i hela världen för mig, men jag menar inte den sortens kärlek, jag menar den kärleken mellan en mamma och en pappa. På den fronten känner jag
mig ensam, aldrig uppskattad eller ens aldrig fin. Han skulle aldrig få för sig att tex ge mig en puss helt random, han kliver in med smutsiga skor när jag nyss har dammsugit.
Jag tänkte en gång att jag kanske måste ändra mig, vill jag ha ett fint sms så måste jag kanske ge först istället för att kräva att jag ska få, så jag skrev ett sånt långt och fint sms, ett sånt sms som jag själv önskade att jag kunde få, han svarade
med "det var fint skrivit :)"
Alltså känner man sig hopplös eller vad då? Jag tänker aldrig mer göra mig så till åtlöje igen, jag tänker aldrig mer skriva ett sånt sms till honom.